 |
Bikebuster artiklar |
|
|
|
Hemligheterna bakom Di Luca's transformering. |
Av Per Bausager
Danilo Di Luca som i många år varit en framträdande cyklist med goda resultat, här den här säsongen brutit igenom och måste väl betraktas som världens bäste allroundcyklist tills vidare.
Di Luca har alltid hart motorn att uträtta stora saker i landsvägscykling. Med bara 62 kg förmår han i sina tramptag att generera 1000 watt, medan hans mjölksyratröskel, som nås vid 175 pulsslag/min - ligger vid 400 watt. Det ger ett vikt/kraftförhållande på 6,5 watt per kilo vilket klart ligger bland det högsta man kan uppnå.
Dessutom är Di Luca i stånd att trampa med en mycket hög kadens, 90-95 varv per minut även på branta stigningar där han är en av de sista att byta till lilla klingan när det blir körningar i klungorna. Det betyder att han bevarar musklernas fräschör och explosivitet längre än konkurrenterna.
Di Luca säger själv att en viktig orsak till den markanta förbättringen han har upplevt beror på annat val av material vilket är speciellt intressant eftersom han har valt att använda en aluminiumram byggd hos Bianchis Reparto Corsa avdelning i Bergamo. Detta är ett steg tillbaka i utvecklingen när många proffs kör på standardramar av den anledningen att flera industriella aktörer med hjälp av stark ekonomi har kunnat köpa sig in som leverantörer till de stora lagen. Dessa producenter har har oftast inte möjloighet att göra specialbyggda ramar eftersom det som regel är tal om monocoque carbonramar som bara kan fås i 4-5 storlekar. Orsaken är att en gjutform kostar c:a 100.000 USD, så det är inte någon som har lust att erbjuda 10-12 olika storlekar, för att inte nämna specialbyggen enligt mått.
Tillsammans med sina tekniska rådgivara har Danilo Di Luca kommit till slutsatsen att det är viktigare att uppnå precis den position på cykeln, där han bäst distribuerar sin kraft och sitt rundtramp (supless), än att köra på en monocoqueram och spara 100-200 gram.
På sin 2005 Bianchi FG Lite har Di Luca fått ett brantare sadelrör än tidigare. Det är nu 74 grader och hans set-back är bara 3 cm. Detta trick ger ett större power-output men minskar förmågan att hålla en hög kadens. För att råda bot på detta har han sänkt sadelhöjden från 700 till 694 mm. Samtidigt har han bytt pedalarmar från de 170 mm han alltid använt till 172,5 mm. Han säger att det har överraskat honom att notera att han har kunnat göra detta byte utan falla till en lägre kadens, men att han i gengäld bättre ocrkar med de kraftiga skift i rytm som förekommer i en final.
Som en sista punkt säger Di Luca att omgivningen i hans lag Liquigas är mycket är mycket stimulerande och att han trivs med de andra cyklisterna i laget och att han känner att han får den uppbackning som behövs för att vinna de stora loppen. |
|
|
|
